PART TWO
Mitt besök på akutmottagningen:
Det var en måndag och jag hade varit inne på jobbet för att prata med den nya chefen. Köpte hem tallrikar och skålar från en fin servis som vi hade sänkt priset på. Jag minns att jag var hungrig redan innan jag åkte in till stan, vilket var runt 12-tiden, men tänkte att det gick snabbt. Visste ju precis vad jag skulle göra. Var nervös för att cykla hem med två påsar porslin, men det gick bra att cykla hem med en påse på varsin sida på styret. Det var i dörröppningen in till lägenheten som det hände.
Jag låste upp dörren till lägenheten och skulle gå in. Min fot tror jag fastnade i dörrkarmen men min kropp vred sig ändå åt vänster eftersom jag var påväg in liksom. Det hände väldigt snabbt. Men i den stunden som jag vred mig och min fot fastnade så vred jag mitt knä ur led. Detta gjorde att jag föll rakt ner på golvet i hallen utan att kunna ta emot då jag hade två kassar och en handväska i händerna. Landade på en av påsarna och väskan och minns så tydligt hur mina nycklar som jag höll i handen flög och skrapade golvet 3 meter in i lägenheten. Minns ljudet, minns att jag såg hur nycklarna flög ifrån mig. Typ slowmotion. Där låg jag med fötterna i trapphuset och resten av kroppen i min hall. När jag insåg vad som hade hänt började jag gråta och skrika. Satt där ganska länge och var panikslagen. Men ville inte att mina grannar skulle komma så jag samlade mod till att röra mina ben, som jag inte hade rört sedan knät vreds. När jag rörde benet så hoppade knäskålen tillbaka vilket jag är så tacksam för. Jag fick dra mig in i lägenheten så jag kunde ta tag i under dörren med mina fingrar och därmed stänga dörren. Efter jag lyckats stänga dörren så kom alla känslorna. Jag grät och skrek och skakade. Min mobil var nästan tom på batteri så laddade den med en sån nödladdare som jag tur nog hade i väskan. Försökte ringa Fredrik som var på jobbet, men han hade telefonen i ett skåp och svarade inte. Jag fick ta saken i egna händer och ta mig till köksbordet för att sitta och ringa till sjukvärdsupplysningen. Tog mig dit och ringde 1177. Det var kö så satt inte så tålmodigt och väntade på min tur. Sköterskan som jag pratade med sa att jag borde åka till akuten trots att jag helst inte ville det. Det hade ju hänt 5 gånger tidigare så jag var van. Dock insåg jag att knät aldrig tidigare fastnat ute så det kanske var bäst att åka till akuten. Jag ringde runt till alla vänner som jag visste hade en bil och tillslut svarade en. Samma vän som var med i skolan när jag bröt ihop. Hon kom direkt och hjälpte mig in i hennes bil, körde mig till akuten och satt med mig. Först fick jag prata med en sjuksköterska som sa att jag egentligen inte behövde komma till akuten eftersom knät hoppat tillbaka. Kändes lite sådär att höra det. Men han sa att han skulle fråga en ortoped först innan han skickade hem mig. Så ut i väntrummet igen. Min vän behövde åka eftersom hon skulle flytta och lämna nycklar. Fredrik hade hört av sig massa gånger eftersom jag hade lämnat meddelanden i panik om att jag var på akuten. Han kom så fort han kunde och satt med mig. Blev inkallad till en ortoped. Han ville ta en röngten för att se att jag inte fått någon fraktur i knät. Mer vänttid för röngten. På röngten så skulle en kvinna ta bilder och hon vred mitt knä utan att tänka på att knäskålen var lös och jag skrek på henne. Skäms lite för det, men hon vred mitt dåliga ben och det gjorde ont så kunde inte kontrollera det. När bilderna var färdiga fick jag prata med ortopeden igen, efter lite väntetid såklart. Han sa att bilderna såg bra ut på skelettet, men att jag ska till en annan ortoped efter 2 veckor. Så efter det fick vi äntligen komma hem. Då var klockan 21.00 och jag hade varit där från 15.00. Både jag och Fredrik var galet hungriga och trötta så vi bestälde pizza. Det var nog den godaste jag ätit iår.
Två veckor senare var jag hos en ortoped som var ny på jobbet typ. Hon kunde inte svara på mina frågor och hon föreslog sjukgymnastik till mig. Jag är inte emot sjukgymnastik, men påpekade att jag gjort det efter första gången och kolla hur det gick. Berättade att jag tränade mycket och att jag kan mina knäövningar. Ändå ville hon rekommendera sjukgymnastik. Jaja, sa jag men kände att jag vill veta mer om operationer som tajtar till det istället. För ärligt talat är jag trött på att inte kunna leva fullt ut utan att tänka på knät eller att det ska hoppa ur led titt som tätt. Jag sa även att jag gärna skulle vilja ha ett annat skydd än det jag har, så hon fixade en tid till en annan ortoped som utför operationerna för att diskutera en operation och även till en remiss till ortopedteknik som ska ta fram ett nytt knäskydd till mig.
Jag har ännu inte fått mitt knäskydd och fick en tid hos den nya ortopeden. Dock måste jag boka om den tiden eftersom jag skriver juridiktentan som jag skrev om i föregående inlägg.
Så det var det som hände och kommer säkert hålla er uppdaterade här med vad som händer. Om det blir operation eller inte.
