ATT KUNNA ANDAS UT

Jag kan andas ut. Någon timme efter jag skrev inlägget i morse fick jag ett mail om att jag har klarat den första tentan. Finansieringstentan alltså. Och jag tyckte den var svår och det var ju en del som kom på tentan som jag inte hade pluggat något på. 
 
Hmm. Hur ska känslan beskrivas? Allt stannade upp och jag började kallsvettas samtidigt som jag darrade och grät. Låter väldigt dramatiskt för ett tentaresultat, men för mig var det ju en del som hängde på det. Var 1,5 hp från att få CSN pga att jag har några tentor efter mig. Har minst sagt haft några jobbiga år och tyvärr har det gått ut över min utbildning. Och det har varit oklart hur det skulle bli för mig, om jag skulle orka med att klara någon av de tre tentor jag skulle skriva nu innan skolan drar igång igen. Avslutet från vårterminen var ju inte så jättebra om vi ser på det måendemässigt så var lite orolig att jag kanske inte pallade pressen. Och jag måste vara ärlig och säga att jag inte pallade det igen. Grät varje kväll under de veckorna jag pluggade. Mådde uselt så fort jag inte pluggade och kände mig otillräcklig när jag pluggade. Men, slitet har nu lönat sig. Jag har klarat en av tentorna. En av tre. Och de andra två får jag svar på nästa vecka skulle jag tro. Håller tummarna för att det gått bra på de också. Har en känsla av att jag klarat juridiken, men är lite osäker på byggprojektledningen. Men vi får se.
 
Ärligt talat så kan jag säga att jag inte kommer bli lika glad för att klara de andra två som det var att få resultatet idag. Jag har nog inte riktigt förstått det ännu. Men pressen är borta. Tyngden på axlarna är inte lika tung längre. Jag kan andas ut. Jag sitter säker med CSN och jag kan försöka bli av med all press och stress som har lagts på mig. Ska verkligen försöka arbeta med att minska stress och oro i mitt liv så jag inte kontinuerligt utsätts för det. Har redan haft mycket skit i mitt liv och vill inte att det ska påverka livsglädjen. För fortsätter mitt liv så som det varit de senaste åren så kommer jag bli utbränd, om jag inte redan är det. Men jag lovar härmed mig själv att om det blir värre så ska jag ta tag i det och göra något åt det. Få hjälp. 
 
Det jag ville säga var att nu kan jag andas ut.
För stunden...



Kom ihåg mig?