rikkemy

Jag skriver inte så ofta här längre. kan bero på allt som snurrar i mitt huvud. det är mycket som jag inte bearbetat ännu. har inte riktigt tid att vara ensam med mina tankar. det kanske är bra, jag vet inte. det enda jag gör om dagarna är att gå till jobbet och är en helt annan människa. en helt annan människa. måste vara det tror jag. jag vet inte. gud jag vet ingenting. behöver jag söka hjälp? vette fan alltså.

jag är sjuk. vaknade hemma hos fredrik så han har tagit hand om mig hela dagen. han är söt han.

nu ska jag spendera min sjuk-tid på att leta efter ny mobil. och kanske spela något. dead space kanske?

igår var jag ute . ute på krogen. eller. corner. en sak som jag kommit på mig själv göra är att få såna spontangrejer för mig och så gör jag det. bara för att jag vill. det som jag inte vill tackar jag nej till. utan ångest nu. jag gör bara saker som känns rätt. idag kändes det rätt att tömma hela mitt rum, slänga hälften av mina saker och storstäda. imorgon kanske det känns rätt att bara ligga och vara en stock hela dagen.

hela mitt nuvarande liv styrs av mina känslor och hur väl jag kan hålla masken. har jag en bra dag då håller jag masken och gör grejer. men är det en dålig dag då kan ni räkna med att jag stannar hemma och bara finns.

en rolig sak var att en kille kom fram till mig igår på krogen och gav mig hans visitkort. typ stötte på mig behöll inte kortet om ni undrar. en annan sak var att en annan kille också stötte mig. stackars kille för dissen jag gav honom var så jävla tydlig och tycker nu synd om honom. kunde jag bara inte sagt "jag har pojkvän så det där beteendet är ganska opassande" istället för att dra bort hans hand. fråga "vad håller du på med?" och backa flera steg. Jag känner inte igen mitt egna beteende och det är som om jag är en helt annan människa nu. vad är det som händer?

Jag saknar min pojkvän Fredrik Paterson något så fruktansvärt just nu. Kom hem från italien och håll om mig. Jag älskar dig så otroligtcpjättemegamycket

Jag behöver något.

Nej. Förresten. Ingenting.

Jag känner ingenting.

Det är skönt att gråta.

I know you're somewhere out there
Somewhere far away
I want you back
I want you back
My neighbors think
I'm crazy
But they don't understand
You're all I have
You're all I have

At night when the stars
light up my room
I sit by myself
Talking to the Moon
Try to get to You
In hopes you're on
the other side
Talking to me too
Or am I a fool
who sits alone
Talking to the moon
I'm feeling like I'm famous
The talk of the town
They say
I've gone mad
Yeah, I've gone mad
But they don't know
what I know
Cause when the
sund goes down
someone's talking back
Yeah, they're talking back

idag fick jag en fråga på jobbet.

vill du ta en time-out från praktiken?

sen fick jag en fråga till.

Är du påväg in mot en ordentlig depression?

jag vet inte. jag vill bara bort. bort från allt.

jag är så arg. nej. inte arg som man blir när man missar bussen eller när en bil kör förbi och skvätter slask på ens vita converse. jag är förbannad. varför i helvete ska allt skit hända. varför händer dåliga saker mig. eller påverkar mig. jag är 19 år. fortfarande ung. och jag har varit med så jävla mycket skit att jag knappt vågar tänka på det. JAG ÄR FÖR FAN BARA 19 ÅR! Förväntas man kunna hantera allt detta plus att vara normal och glad mot allt och alla? jag är bara 19 år. give me a break. jag pallar inte. min hjärna pallar inte. min kropp är så jävla trött. jag säger inte att jag enbart har skit i mitt liv. det har jag inte. men jag har jävligt mycket. tyck att jag är tråkig och jävligt patetiskt som skriver ett sånt här inlägg. men fy fan va arg jag är. jag vill inte mer. min kropp är trött.

ärligt talat så kan jag sitta och säga såhär och mena det: jag vill ha ätstörningar. jag bryr mig inte längre.

mina läsare har försvunnit nu och I dont blame them.
har inte tagit hand om min blogg.
det mesta är negativt fåhär typ.
men, snart blir det bra igen.
tror jag. eller, hoppas jag.
idag är det fint väder, men jag och fredrik pratar allvar.
framtiden. hur ska den se ut nu?

idag när jag gick hem från jobbet så var solen framme. klockan var lite över 18.00.
det gick en man med en stor hund. den busade när den såg mig. jag log.
gick över gräsmattan vid parken vid mig. en liten pojke lekte för sig själv på ena sidan. jag log.
på andra sidan var det en hund och matte som lekte apport. jag log.
på marken såg jag små blommor som kämpade sig upp ur marken. jag log.
det blåste så att håret var överallt i mitt ansikte.
men jag brydde mig inte.
tårarna rann.
det var så vackert.
och tanken om att du inte får uppleva detta mer.
det är en tanke som äter upp mig.
det gör så ont.
det finns inget jag kan göra.
du kommer somna in.
du sover i princip hela tiden nu.
frågan är bara när du inte vaknar mer.
jag har så svårt att hantera detta.
jag tvingar min kropp till allt jag gör nu.
vill inte röra mig. men måste.
vill inte tänka. men måste.
vill inte le och vara trevlig. men måste.

detta är för mycket för mig att hantera. det går inte.

Tillbaka till rutin.
Tillbaka till jobbet.
Häll lite vatten i ansiktet för att förneka det faktum att du ligger sömnlös.
På med smink för att dölja spåret i ansiktet.
Klistra på ett leende för kollegorna och kunderna också.
Gråt inte bland andra.
Visa dig stark.
Bryt inte ihop.
Glöm inte äta trots att du inte är hungrig.
Ligg inte kvar i sängen trots att du vara vill ligga kvar helt orkeslös.
Var trevlig mot alla du möter och hoppas att dom inte vet, eller inte frågar.


Fy fan va svårt det är.

jag orkar inte prata. jag orkar inte gå. jag vill ingenting.