NAILS
Ni som känner mig vet ju säkert att jag är helt galen i smink. Jag drömmer om att bli make up artist och ser upp till Linda Hallberg. Den tjejen är så otroligt duktig (och så jävla snygg med!)
För att komma till saken nu så vill jag berätta att min nya hobby är naglar. Jag gillar att hålla på med nailart och kollar dagligen pinterst efter snygga designs och inspiration. Så hoppas inte ni blir ledsna om det blir mer nagelbilder på bloggen.
Den översta är typ en favorit. Blir aldrig fel och passar till både vardags och till fest. Den sista är lite mer vågad med guld, svart och leopard. Måste tilllägga att det var första gången någonsin jag gjorde leopardnaglar.
SICK
Jag är så himla sjuk just nu alltså.
För ungefär en vecka sedan började jag få lite ont i halsen. Det gjorde ont när jag skulle svälja, men det hindrade inte mig från att jobba. På fredagen jobbade jag, men kände att det bryter ut vilken sekund som helst. Och det gjorde det. Dagen därpå kunde jag knappt andas för att halsen var full av slem som inte gick att hosta upp (fräscht, jag vet). Hostade nästan sönder mig under helgen och på måndagen hade förkylningen spridit sig. Då var det slemhosta, halsont, täppt och rinnande näsa samt bomullshuvud. Och så har det varit fram till idag. Skulle egentligen jobba igår och idag, men i måndags visste jag att det inte skulle hända. Nästa gång jag ska jobba är på fredag, men är fortfarande osäker på om jag kan jobba då. Det är nästan så att man inte ser ljuset i slutet av tunneln eftersom förkylningen förflyttar sig typ. Väntar på att den ska sätta sig i öronen och göra mig döv för några dagar..
Men, för att säga något som är positivt så är jag en människa som sällan får förkylningar, så det är lugnande att veta att jag antagligen inte kommer få en sådan här intensiv och grym förkylning på säkert några år. Jag hade körtelfeber sommaren 2010, men jag måste säga att detta är värre. Kom undan lindrigt då, har hört andras historier om att det var det värsta dom gått igenom. Visst, jag kunde inte äta riktigt och kunde inte svälja utan att gråta, men detta är fan värre. Speciellt när man bor tillsammans med sin pojkvän som vill mysa, men jag flippar så fort han är inom 20 cm från mig. Dels för att jag inte vill smitta honom, men också för att jag blir varm direkt då. Svettas av minsta lilla så vill typ stänga inne mig från omvärlden och sova till jag blir frisk. Sen så hade jag möjlighet denna veckan att visa vad jag kan och visa upp mig lite på jobbet med större ansvar, men här ligger jag och snorar och slemmar ner allt. Typiskt!
Idag är jag ganska nöjd med att vara sjuk eftersom det inte är så stört varmt och soligt. Då är det ganska okej att bara vara inne och titta på dåliga filmer och somna lite då och då. Men det pirrar i kroppen nu, är så rastlös och uttråkad och längtar tills jag blir frisk och kan typ gå och köpa vindruvor utan att svetta och snora ner kläderna efter 20 meter.
Hoppas ni inte blir såhär sjuka iår! Önskar verkligen inte detta för någon.
/Sjukling
AUTUMN2014
Jag kan omöjligt vara den enda som redan längtar efter hösten? Hösten är för mig den bästa säsongen eftersom modet är helt underbart. Kläderna, sminket, skorna, accessorerna! Älskar det!
Här nedan är lite av de grejer som jag har införskaffat mig inför hösten. Alla bilder är lånade från hm.se
PART TWO
Mitt besök på akutmottagningen:
Det var en måndag och jag hade varit inne på jobbet för att prata med den nya chefen. Köpte hem tallrikar och skålar från en fin servis som vi hade sänkt priset på. Jag minns att jag var hungrig redan innan jag åkte in till stan, vilket var runt 12-tiden, men tänkte att det gick snabbt. Visste ju precis vad jag skulle göra. Var nervös för att cykla hem med två påsar porslin, men det gick bra att cykla hem med en påse på varsin sida på styret. Det var i dörröppningen in till lägenheten som det hände.
Jag låste upp dörren till lägenheten och skulle gå in. Min fot tror jag fastnade i dörrkarmen men min kropp vred sig ändå åt vänster eftersom jag var påväg in liksom. Det hände väldigt snabbt. Men i den stunden som jag vred mig och min fot fastnade så vred jag mitt knä ur led. Detta gjorde att jag föll rakt ner på golvet i hallen utan att kunna ta emot då jag hade två kassar och en handväska i händerna. Landade på en av påsarna och väskan och minns så tydligt hur mina nycklar som jag höll i handen flög och skrapade golvet 3 meter in i lägenheten. Minns ljudet, minns att jag såg hur nycklarna flög ifrån mig. Typ slowmotion. Där låg jag med fötterna i trapphuset och resten av kroppen i min hall. När jag insåg vad som hade hänt började jag gråta och skrika. Satt där ganska länge och var panikslagen. Men ville inte att mina grannar skulle komma så jag samlade mod till att röra mina ben, som jag inte hade rört sedan knät vreds. När jag rörde benet så hoppade knäskålen tillbaka vilket jag är så tacksam för. Jag fick dra mig in i lägenheten så jag kunde ta tag i under dörren med mina fingrar och därmed stänga dörren. Efter jag lyckats stänga dörren så kom alla känslorna. Jag grät och skrek och skakade. Min mobil var nästan tom på batteri så laddade den med en sån nödladdare som jag tur nog hade i väskan. Försökte ringa Fredrik som var på jobbet, men han hade telefonen i ett skåp och svarade inte. Jag fick ta saken i egna händer och ta mig till köksbordet för att sitta och ringa till sjukvärdsupplysningen. Tog mig dit och ringde 1177. Det var kö så satt inte så tålmodigt och väntade på min tur. Sköterskan som jag pratade med sa att jag borde åka till akuten trots att jag helst inte ville det. Det hade ju hänt 5 gånger tidigare så jag var van. Dock insåg jag att knät aldrig tidigare fastnat ute så det kanske var bäst att åka till akuten. Jag ringde runt till alla vänner som jag visste hade en bil och tillslut svarade en. Samma vän som var med i skolan när jag bröt ihop. Hon kom direkt och hjälpte mig in i hennes bil, körde mig till akuten och satt med mig. Först fick jag prata med en sjuksköterska som sa att jag egentligen inte behövde komma till akuten eftersom knät hoppat tillbaka. Kändes lite sådär att höra det. Men han sa att han skulle fråga en ortoped först innan han skickade hem mig. Så ut i väntrummet igen. Min vän behövde åka eftersom hon skulle flytta och lämna nycklar. Fredrik hade hört av sig massa gånger eftersom jag hade lämnat meddelanden i panik om att jag var på akuten. Han kom så fort han kunde och satt med mig. Blev inkallad till en ortoped. Han ville ta en röngten för att se att jag inte fått någon fraktur i knät. Mer vänttid för röngten. På röngten så skulle en kvinna ta bilder och hon vred mitt knä utan att tänka på att knäskålen var lös och jag skrek på henne. Skäms lite för det, men hon vred mitt dåliga ben och det gjorde ont så kunde inte kontrollera det. När bilderna var färdiga fick jag prata med ortopeden igen, efter lite väntetid såklart. Han sa att bilderna såg bra ut på skelettet, men att jag ska till en annan ortoped efter 2 veckor. Så efter det fick vi äntligen komma hem. Då var klockan 21.00 och jag hade varit där från 15.00. Både jag och Fredrik var galet hungriga och trötta så vi bestälde pizza. Det var nog den godaste jag ätit iår.
Två veckor senare var jag hos en ortoped som var ny på jobbet typ. Hon kunde inte svara på mina frågor och hon föreslog sjukgymnastik till mig. Jag är inte emot sjukgymnastik, men påpekade att jag gjort det efter första gången och kolla hur det gick. Berättade att jag tränade mycket och att jag kan mina knäövningar. Ändå ville hon rekommendera sjukgymnastik. Jaja, sa jag men kände att jag vill veta mer om operationer som tajtar till det istället. För ärligt talat är jag trött på att inte kunna leva fullt ut utan att tänka på knät eller att det ska hoppa ur led titt som tätt. Jag sa även att jag gärna skulle vilja ha ett annat skydd än det jag har, så hon fixade en tid till en annan ortoped som utför operationerna för att diskutera en operation och även till en remiss till ortopedteknik som ska ta fram ett nytt knäskydd till mig.
Jag har ännu inte fått mitt knäskydd och fick en tid hos den nya ortopeden. Dock måste jag boka om den tiden eftersom jag skriver juridiktentan som jag skrev om i föregående inlägg.
Så det var det som hände och kommer säkert hålla er uppdaterade här med vad som händer. Om det blir operation eller inte.
PART ONE
Det var ett tag sedan jag skrev här sist..
Antar att det var i slutet av terminen och jag klagade på alla tentor jag skulle klara innan jag kunde ta sommarlov. Vad har hänt sedan dess? Jo, en hel del. Vi kör en snabbgenomgång. Och vi börjar där i slutade sist.
Slutet av skolan:
Som jag kämpade.. Jag var riktigt taggad på att klara allt och ville verkligen bli bättre i skolan. Var hög på ambition ända till jag fick resultatet på en juridiktenta, som dessutom var en omtenta. Jag var ganska säker på att jag skulle ha klarat den, men nej. Jag var 3 poäng ifrån. 3 poäng som man hade kunnat få om man satt ner med läraren och gick igenom tentan och fick försvara sina svar. Men gick det? Nej. Den kursen var en kurs som var omöjlig att överklaga. Inte nog med att jag var 3 poäng ifrån, tentan var på 15 hp. Och ni som studerar eller har studerat på högskola vet det där med hp. Men för er som inte vet så brukar en kurs ligga på 7.5 hp och vara uppdelat på inlämningsuppgifter och tentor. Denna kursen var mycket större och dessutom hade man endast en chans på sig att visa vad man lärt sig, nämligen på en 15 hp tenta. Jag har tidigare haft svårt att hänga med i skolan och kände att jag måste kamma hem dom där 15 hp för att få fortsätta och därmed även få csn. När jag fick beskedet satt jag och pluggade med en vän. Men kunde inte fokusera. Vi gick ut eftersom jag fick svårt att andas. Vi satte oss ner och jag bröt ihop totalt. Panikattack med gråt och hysteri. Hela paketet. Dagarna därpå kunde jag inte leva normalt. Jag hade huvudvärk och sov konstant. Orkade ingenting. Jag var nerslagen och min kropp gav upp.
Tentorna som jag hade innan gick jag på alla förutom en. Och till min stora förvåning så satte jag båda tentorna. Ena tentan fick jag till och med vg på. Förstår verkligen inte hur det gick till då jag knappt var närvarande dom dagarna. En stor tung sten lyften från mig när jag sedan satte mig och räknade poäng och kollade csn. Jag hade klarat det. Jag hade klarat det utan att det hängde på några omtentor som skulle göras i höst för att få fortsätta.
Ni förstår nog inte min lättnad efter allt som hade hänt.
Efter denna intensiva perioden så hade jag 3 veckors semester från jobbet så jag passade på att vila ut ordentligt och såg till att bli lite piggare och friskare. Sökte även hjälp för jag visste att något var fel, men kunde inte skilja på om det var sjukdomen eller om det var stress och därmed eventuellt utbrändhet. Jag fick en annan dos på min medicin och jag skötte medicinen jättebra. Har varit slarvig tidigare, men nu sköter jag det jättebra. Fick ett brev om att mina värden var normala nu och att jag borde må bra. Dock så gör jag inte det. Är mer trött och hängig än tidigare och kan ibland vakna tidigt, äta frukost, och sen gå och lägga mig igen och sova till lunch. Så om det inte blir bättre snart så ska jag till läkare igen och se om det är pga stressen då eller kanske något annat som ligger bakom. Vet att jag inte kommer klara skolan så bra som jag vill om jag mår såhär då.
Nästa inlägg kommer handla om mitt besök på akuten.
