rikkemy

en del av mina vänner förstår inte. känner mig hatad. men jag orkar inte bry mig om sånt just nu. jag priorterar det som finns kvar av min familj just nu. försök förstå det. det sista jag behöver nu är vänner som känner hat för mina handlingar eller tankar. tro mig. det är det sista jag behöver. jag skriver inte detta för att ni ska "åh, så synd". jag kommer skriva detta för att jag vill att ni ska veta det, så att ni kan försöka förstå vad som upptar det mesta av min hjärna och min energi.

du är så gott som blind. du bodde med din man som var en hjälte. han jobbade för falk (brandkår/ambulans sånt) och räddade liv. han tog hand om dig. han var så snäll och godhjärtat. ni hade sommarstuga och lägenhet tillsammans. han blev sjuk. lungcancer. han blev sämre, men inte lät han det gå ut över dig eller någon annan. han tog hand som dig som tidigare. jag kan tänka mig att han offrade mycket för dig. han älskade dig. han blev sjukare och sjukare. ni båda flyttade in i en lägenhet som var bevakad av sjuksköterskor dagligen och nära tillgång till det mesta. en dag slutade han andas. han försvann när han var vid din sida. han dog. du var ensam kvar. du sörjde. vi alla sörjde. en enda stor sorg. du åt knappt. vi besökte dig och fick reda på att du inte åt ordentligt. jag undrar verkligen om du hade något i kylskåpet när vi var hos dig. vi åkte och åt på restaurang, du, pappa, mamma och jag, för att vi verkligen ville se att du fick i dig något. vi åkte hem till sverige igen. några dagar senare får pappa ett samtal. du hade blivit påkörd av en bil. du skulle på någon sorts fest eller jubileum och du hade varit och fått håret gjort fint och du hade fina kläder på dig. du skulle bara över parkeringen sen var du framme. men du kom aldrig fram. han backade ut på dig så du ramlade ner, därefter fortsatte han backa. han körde över dig. någon i omgivningen skrek och vifftade med händerna. han körde fram igen. över dig en andra gång. du åkte till sjukhuset. bruten höft. flera krossade revben. ingen hud på armarna. allt var bortskrapat. pappa åkte genast till danmark för att vara vid din sida. han berättade för mig att ditt bandage inte var vitt. det blödde igenom. han berättade att du fick mat genom en slang i näsan. han sa att du hade slangar som satt fast vid halspulsådern för att få all medicin. du var i princip drogad i flera dagar. ingen vettig kontakt. du ska nu leva på ett sjukhus ett bra tag. när du andas kommer du andas in sjukhuslukten.
du är min farmor. du bor långt ifrån mig. jag kan inte vara vid din sida och säga åt dig att du ska kämpa. om inte för dig själv, så för mig. kämpa för min skull. du är starkare än vad du själv anar och starkare än vad vi alla kan ana. Du har två söner. min pappa och min farbror. din ena son bor i ett annat land och din andra son... ja, jag vet inte om han räknas som en son längre. han valde fel väg helt enkelt.

du och jag har känt varandra länge. vi har alltid hållt kontakten via msn och sms. bästa vänner på avstånd kan vi kalla det. jag har träffat dig en gång, och då kändes det som att vi kännt varandra sen vi var små och gick i blöjor. något hände. vi pratade inte lika mycket mer. sen för några dagar sedan såg jag i högra hörnet på skärmen att du skrev till mig. vi konstaterade att det var längesedan vi pratade. jag frågade hur han mådde. han sa att han var okej. jag sa "bara okej?" ett bra tag gick innan jag såg i kanten av msn- rutan att han skrev ett meddelande till mig. ett kort meddelande. "jag har cancer". 

jag gick sönder. hela min kropp splittrades. tårarna rann. sminket försvann. jag kunde inte andas. jag hyperventilerade.

jag vill vara vid din sida och hjälpa dig besegra cancern. du gav mig ett löfte den kvällen. du lovade att du aldrig skulle lämna mig. fan för dig om du inte håller ditt löfte.

Jag nämner inga namn i dessa texter, jag tycker inte det måste komma fram för att ni ska försöka förstå min sits just nu. Jag orkar inte tjafsa. tyck illa om mig om ni vill. ignorera mig om ni vill. gör vad ni vill. så om ni tjaffsar med mig så var beredda på att jag kommer backa undan. min kropp är utmattad. jag har ingen energi. igår sov jag hela natten och hela dagen i princip. jag orkar inte.