rikkemy

så ska man inte tänka. men om andra tänker så blir man smittad. på måndag ska jag till danmark igen. träffa farmor. väldigt blandade känslor. jag vill, men ändå inte. jag vågar inte. jag är rädd. rädd att gå sönder och gråta floder hyperventilera svimma mitt framför henne. det vill jag inte. jag vill visa att jag är stark. men sen tänker jag. jag är inte så stark. jag ska inte vara någon jag inte är. jag är rädd. fy va jag är rädd. sist jag träffade henne var hon ledsen, men hon var okej. nu vågar jag inte se henne. se hennes sår. se alla slangarna som håller henne vid liv. vi sa att vi skulle hämta hem henne till sverige till jul så vi kunde fira jul tillsammans. jag har aldrig firat jul med henne. jag ska inte tänka såhär. men tänk om det inte kommer hända? tänk om det är sista gången? jag hatar mig själv för att jag nästan tappat hoppet. jag är arg på vissa som också nästan har gett upp.

jag är rädd