saknad.
Sen den 14 juni haf jag haft en viss känsla. En känsla som knappt går att beskriva. Den 14 juni åkte Fredrik till USA. Det är en märklig känsla. Saknad. Känslan av att sakna någon. Det är en väldigt intensiv känsla. Jag har verkligen problem med att sätta ord på det. Men jag ska nu försöka mig på att beskriva det som jag just nu upplever som den mest intensiva känslan av de alla.
Har ni någon gång varit rastlösa? Det finns ingenting att göra. Man känner sig tom på idéer. Eller nej. Man känner sig bara tom. Man har en konstig känsla i kroppen. man vill bara vara sprattelgubbe. Men kroppen känns förlamad och det enda som man känner är blodet som cirkulerar. Låter konstigt, men jo, min kropp är som spagetti. Eller känslan är typ.. hmm, känslan av att man precis haft ett riktigt intensivt träningspass. Spagettiförlamning. Konstig känsla. Innan tyckte jag att det var väldigt jobbigt att känna sig rastlös. Men det är ingenting om man jämför med att sakna någon.
Om man tar känslan av att vara rastlös, och multiplicerar den med sisådär 87 kanske man kommer upp till den nivån som saknad har. MEN, då måste man addera ytterliggare några saker.
Vet inte om ni upplevt det, men har ni någon gång varit så frustrerade att ni bara vill skrika och gråta på samma gång? Det ska adderas till rastlösheten som flyter i kroppen tillsammans med smärta. Både psykisk och fysisk smärta. Det gör ont. Förväntan. Får inte glömma att nämna förväntan. Man går och väntar på att just den dagen ska komma då han kommer hem igen. Man blir glad, men samtidigt ledsen. man blir glad för att det är snart, man blir ledsen för att det är så lång tid kvar på samma gång.
Alltså, nu när jag skriver detta inser jag att jag från början trodde att jag visste vad jag pratade om, men nu har jag ingen aning. Jag vet inte vad jag skriver. Jag kan inte beskriva denna känsla. Jag har massa ord i min hjärna som tillsammans blir definitionen av saknad. Men att få ut allt så det låter vettigt, nja. Det är är en svårare projekt. Frustration, förlamning, smärta, gråt, tystnad, glädje, sorg, förväntan, ensam, minnen, väntan. Jag kan fortsätta hela natten faktiskt. Men det ska jag inte göra.
Mitt bästa kortfattade resultat på beskrivning av saknad lyder
"En hemsk känsla som gör ont i hela kroppen, överallt"
Jag vill kura (säger man så? iaf, gosa in mig som boll) ihop mig i en famn och bara gråta och allt runtom mig ska vara grått och regnigt. Så känner jag just nu för jag har så ont i hela min kropp.
Nej shit, detta går inte. glöm allt jag sagt, för det är inte rätt beskrivning. jag kan inte. Ni som upplevt det vet vad jag försöker säga. Men jag får inte fram det till vettiga ord för er att läsa.
Sitter just nu och lyssnar på Kent- utan dina andetag . Det är en ganska passande låt till mitt humör just nu. Har ni inte hört den, tycker jag ni ska ta och göra det . Den är bra.
Har nu suttit i två timmar på att Fredrik ska logga in på skype, men det händer aldrig. Känslan av saknad blir alltmer intensiv. Dumma tankar far genom min hjärna "tänk om det hänt något". Sånt får man aldrig tänka. Men nu sitter jag och gör det. Inte bra. Han har säkert bara inte tillgång till internet. mer krångligt än så behöver det inte vara.
Han kommer hem på onsdag. Min man kommer hem på onsdag. Jag älskar min man :)<3 
