rikkemy

Okej, det var väldigt jobbigt att hålla tal idag. Det var det. Men det känns ändå skönt att ha fått uttrycka mig lite. Allt bara hände, och jag kände att jag inte fått prata om det. Talet kanske inte är något speciellt för er, när ni läser det. Men för mig är det mycket. Ni kanske inte tycker talet är bra, ni kanske inte ens förstår hur jag kan böla för ni kanske inte får samma känsla som jag får. 

Hon har alltid funnits i mitt liv. Hon var där när jag föddes. När vi bodde i lägenhet i Andersberg så bodde var hon alltid i samma trapphus… på samma våning… bakom dörren mittemot vår. Hon var min barnvakt ibland… hon hämtade mig från dagis… tog med mig på utflykter och bara fanns i min närhet. När jag gick till hennes ytterdörr, drog i brevsprickan och skrek ”bödaböd med ost” så var hon alltid beredd och gav mig det jag ville ha.

Aina förstod mig… Jag tror ingen annan skulle förstå att det var smörgåsrån med ost som jag ville ha. Men hon gjorde det… Hon förstod mig… Inte bara när jag var liten, även när jag var lite äldre. Om det hade hänt något eller om jag var lite ledsen, gick jag till dig. Det var så skönt. Jag behövde inte säga någonting, bara vara tyst i din närhet var bra nog. Du behövde inte veta vad som var fel för att få mig glad. Du lyckades ändå alltid skrapa fram ett leende på mina läppar.

Nu, idag, är jag 18 år och tar snart studenten. Jag har kommit en bit i mitt liv. Jag har förändrats sedan sist. Jag har bra betyg och jag lever ett bra liv. Och anledningen till att jag kommit så långt som jag har, tror jag, är på grund av dig. Hade du inte varit mitt stöd… min tröst… min säkerhet hade jag kanske inte kommit så långt… så lätt. Jag önskar att du kunde se mig nu… Se min framgång… bara se mig.

Du sa alltid massa kloka saker till mig, tips på hur man ska leva och vara. Du sa alltid att man ska vara ärlig, hjälpsam, snäll, positiv. Men framför allt så sa du något till mig som jag har haft lite svårt att leva efter, men som jag vet är rätt. Du sa: ”Du ska göra saker för andras skull, men du får inte glömma göra saker för dig själv. Du ska leva livet för dig själv.”

…Men nu i efterhand när jag tänker tillbaka på tiden med dig, så går det upp för mig att du inte levde efter dina egna ord. Du levde inte livet för dig själv, du levde livet för andra. Du gjorde allt för mig och satte mig före dig själv. Jag vet inte om du någon gång fick reda på hur mycket jag tyckte om dig. Men du var mitt första ord. Bara det att du var mitt första ord säger ganska så mycket om hur mycket jag tycker om dig. Du var min favorit.

Jag förväntar mig inte att ni ska förstå, för ni har kanske inte haft turen att ha en sådan bra person som Aina i era liv, eller så kanske ni har det, men aldrig upplevt att förlora någon som står er så nära som hon gjorde. Vad jag vill, är att ni alla tar vara på alla ögonblick ni har med era närmsta. Man vet aldrig när de försvinner så som Aina plötsligt försvann från mig.

Aina, du var, är och kommer alltid vara min ängel.

Okej , så . Där är det. Mitt hyllningstal till Aina. Jag vill även be er att lyssna på dessa låtar jag skriver upp här nedan för det är Ainas låtar. Dom spelades även på hennes begravning.

Amazing grace
God bless the child - B. Holiday
What a wonderful world - Louis Armstrong
Air - J.S Bach

Rest in peace <3